En nära släkting dog i måndags.
Meddelade honom via mejl, då jag lovat mig att inte ringa.
Hörde inget från honom och det gjorde mig ledsen.
Kändes som om våra tio år inte betydde något och att mina släktingar, som varit en del i hans liv, inte längre var något värda.
Å andra sidan gjorde besvikelsen det något lättare att avfärda honom.
Men igår låg det ett mejl i lådan. Han hade inte läst sin egen på flera dagar, beklagade och skrev att han skulle höra av sig.
Vilket han också gjorde, förvånande nog.
1:a gången valde jag att inte svara, eftersom jag var på väg till ett träningspass och inte ville bli ledsen/på dåligt humör. Han talade in på svararen och sa att han skulle försöka igen.
När jag kom hem efter att ha tillbringat kvällen hos vänner, fanns ett meddelande på svararen hemma. Han skulle försöka igen.
Idag har han provat att ringa, men då hörde jag det inte för det var så mycket liv runt omkring.
Så nu till den stora frågan.
Ska jag ringa tillbaka?
Han har uppfyllt det han sa i sitt mejl och på svararen.
Jag vill helst inte ringa, men vill heller inte verka otrevlig i onödan.
Skulle föredra om han ringde igen.
Men kanske gör han inte det efter tre misslyckade försök.
Kanske tolkar han det som att jag inte är intresserad.
Jag vet varken ut eller in.
Ringa eller inte?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ring inte. Om han vill prata så ringer han. Du måste släppa och det gör du inte genom att ringa. Det är så jävla lätt att trigga känslan och så sitter man där igen.
Du har så rätt...
Jag gjorde en halv och sms:ade.
Skrev att jag sett hans mejl och hans missade samtal. Om han ville nåt fick han ringa.
Han har inte ringt än...
Och så var jag där igen med besvikelse och känslostormar.
Men jag håller i mig.
Ska inte ringa!!!
Skicka en kommentar