Fler pusselbitar...

Att lägga pussel baklänges är sådär kul. Motivet blir liksom helt annorlunda, när man har facit.
Igår umgicks jag hela kvällen med en gammal tjejkompis.
Mycket snack, lite tårar, minnen och vändande och vridande.
Definitivt nyttigt!
I vårt samtal dök det upp minnen, bilder och bitar som jag dels glömt och dels inte vetat om.
Som att han inte berättat för nya vänner att han hade flickvän och när jag kom med på en fest hade de ingen aning om vem jag var. Då hade vi varit tillsammans i två år och jag kände mig så kränkt.
Elakheter mot en tidigare flickvän - riktiga personangrepp och kränkningar, något han aldrig har visat att han besitter.
Som att han varit på fest utan mig och då uppträtt helt annorlunda än när han var med mig. Tagit över min roll som sprudlande och pratig, gestikulerat stort och dansat - saker som är tvärtemot den människa jag känner - en blyg, tillbakadragen man som hatar att dansa och prata med främmande.
Undrar om det har varit så här alltid.
Att han spelat en roll inför mig.
Gör det hela otäckt.
10 år och jag har ingen aning om vem han är.
Vidrigt!