Tårarna tar aldrig slut

Det flödar från mig.
En outsinlig ström av saltvatten.
Det bara kommer.
Tårar över ensamheten.
Över allt jag mist.
Över allt jag hade.
Över allt jag inte längre har.

Allt är så dubbelt.
Jag längtar vidare - att tiden ska gå och såren läka. Att nya saker ska ta plats.
Samtidigt begraver tiden allt mer av det som var och det smärtar.

Och medan tiden går rinner tårarna.