...men jag har skickat ett sms.
Visat att jag har uppmärksammat hans kontaktförsök, men inte lagt min själ i det.
Han har så klart inte svarat.
Är väl hos Maran, eller hon hos honom. Undrar bara var hon gör av mannen och barnen när de umgås?
Nåja, inte mitt problem.
Bitter?
Bara lite...
På ett sätt förödande att ens skicka sms:et, för då satte jag mig i beroende till honom igen. Ska han höra av sig eller inte? Och när i så fall? Så var det igång igen.
Men å andra sidan har jag ryggen fri. Han kan inte anklaga mig för att inte vara tillmötesgående.
Vill han nåt får han ringa.
Jag har gjort mitt!
(får väl se hur länge den självsäkerheten varar...)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar