Ni har ju ändå delat liv i 1, 5, 10, 20, 40... år.
Det vore ju märkligt om ni två, som delat alla känslor, vänner, familjer och upplevelser skulle bli som främlingar för varandra.
Så klart tycker ni ju fortfarande om varandra.
Det handlar bara om att "kär-känslorna" är borta, för en eller båda.
Så gör ett försök.
Det här fick jag ut av det:
- Små stunder då jag trodde vi var överens, brydde oss om varandra och möttes. Dessa resulterade först i lite lycka och sedan i mer sorg och saknad.
- Gräl - stora och små, långa och korta, om gammalt och nytt.
- Elakheter - både från mig själv och exet. Gammalt okänt och känt groll slängt i ansiktet.
- Större självinsikt - exet har delgett mig alla mina dåliga sidor. Så viktigt för självkänslan.
- Beskrivningar av honom och Maran och deras fantastiska relation. De är så kompatibla, hon behöver honom, de är varandras bästa vänner, hon fick honom att orka. Det är en ynnest att äntligen få reda på vad hon har som jag saknar.
- Förnedring - enbart från min sida. Jag har bönat, bett, gråtit, tiggt, trugat... allt för att han skulle ta mig tillbaka, eller i alla fall ge mig en smula.
- Känslan av att jag inte kan leva utan honom - en fantastisk start för ett nytt liv.
Gör som jag och stånga dig blodig, eller vänd på klacken.
Jag har i alla fall inte blivit lyckligare, men desto mer insatt i hur illa jag kan göra mig själv.
Och det som inte dödar...
gör jävligt ont!
2 kommentarer:
Det var snyggt. Du kan även köra ner näven i en köttkvarn om du vill göra dig själv riktigt illa. Jag ska hålla utkik efter tjejen med näven i bandage... :D
Köttkvarn... det verkar ju nästan humant.
Nä jag är mer ute efter saker som är riktigt skadande. Annars är det inte lönt.
Så du får väl hålla utkik efter någon i spillror, eventuellt runtburen av sina kollegor i papperskassar.
Skicka en kommentar