Rastlös

Jag väntar fortfarande.
Varför har Makalösa Mamman inte hört av sig?
Kanske tänker hon att vi alla ändå vet att det kommer en liten just idag.
Kanske väljer hon att ta första dagen, kvällen och natten i lugn och ro - hon och Bästa väninnan/Föredettan, det nya livet och Stora Guddottern.
Kanske behövde hon sövas, trots allt, och behöver mer tid.
Kanske är de bara trötta.
Jag vet inte. Jag har ingen aning om hur ett planerat kejsarsnitt funkar egentligen. När är man kommunicerbar? När vill man vara nåbar?
Men vad jobbigt det är att vänta.
Oron och rädslan från i fjol, då hon miste sin lille pojke efter halva graviditeten, vaknar. Tänk om det inte gått bra?
Men det är klart att det har gått bra. Det måste ha gått bra.

En vanlig dag hade jag kanske mejlat Varmiskollegan. Fått igång en rolig diskussion, skojat lite, vänt och vridit på något.
Men inte idag.
Jag skickade ett "Tänker på dig och er."-mejl i natt och svarade på hans sms. Det får räcka. Han har annat och viktigare att tänka på nu.

Sms:ade Fru Mazarin och tillkännagav min semester. Inget svar... De har väl fullt upp med Lilla Guddottern och magen som växer.
Själv oroar jag mig lite över ett samtal som jag måste ha med henne, eller med Herr Mazarin. Samtalet som innehåller frågan: Visste ni att Exet och Maran var ett par utan att säga nåt? Makalösa Mamman sa att det var så. Bad henne i förra veckan att berätta för mig den dagen de offentliggör en sammanflytt, en förlovning, ett giftermål, en graviditet. Bara för att slippa få informationen av okända vid fel tillfällen. Inga fler kraschade dop... Hon vill inte vara skickebud. Och hon gör tydligt att hon inte tycker att det är hennes ansvar. Att hon aldrig tänker ta parti. Samtidigt kunde jag ana en viss ånger över att jag fått reda på deras förhållande vid ett så felaktigt tillfälle. Och då undrade hon om inte Herr och Fru Mazarin sagt nåt. Exet hade tydligen talat om för Makalösa Mamman, veckan efter han berättat för henne, att han skulle åka hem där och berätta för dem. Men när jag ringde ledsen och uppriven från dopfesten sa de att de inte vetat. Ljög de? Jag vet inte. Jag tror inte det. Men... det skaver. Jag får nog fråga. Fast det är lurigt. Jag litar på mina vänner. Jag vill inte släppa tilliten. Men när olika vänner säger olika saker? Det är så förvirrande. Det är så svårt.
Jag kräver inga rapporter. Jag önskar bara omsorg.

Nä, nu ska jag försöka koppla ner mig. Släppa rastlösheten. Sova.
I morgon blir det tvätt. Kanske lite städning. Det behövs!
Och förhoppningsvis lite umgänge. Jag börjar nog bli lappsjuk.