Kraschlandning

I torsdags startade stadskarnevalen i jobbstaden.
Rigga och bygga inne i det stora tältet som vi hyr för första året.
Fika, försäljning, gratismaterial.
Vandring för barn i kyrkan, pyssel i tältet på samma tema, scen och Rättvis Handel.

Gospelmässa på kvällen i kyrkan. Drygt 25 av de 40 sångarna dök upp denna andra gång, som lades till i efterhand. De lät riktigt bra - enligt Varmiskollegan bättre än i söndags.
Jag var inte riktigt på plats, men kom mig allt eftersom. Kyrkorådets ordförande, hon som gjorde allt för att motverka min anställning, kom fram och kramade om mig efteråt alldeles rörd.

Efter mässan äntrade jag och Favoritpianisten tältscenen och körde en timmes jazz och pop. Så ljuvligt. Min chef som stod stolt som en tupp och besvarade frågorna om vem hon på scen var, var hennes namn stått i programmet och var hon skulle sjunga nästa gång med: Hon jobbar hos oss! Kollegor och församlingsbor som tappade hakor. Jag var bara lycklig. Kände själv hur bra det gick och kunde njuta i nuet.

Fredag och lördag fortsatte i ett ständigt arbete i tältet, i kyrkan, på stan. Med artister, barn, familjer, sura kaffetanter, glada pensionärer och ungdomar. Och med en ständig oro för Varmiskollegan. Långa dagar. På plats på förmiddagen för att rigga, hemma först mitt i natten. En härlig stund med sångerskan Nina Ramsby efter hennes spelning. En svängig och gripande mässa på lördagskvällen med en fantastisk bluessångerska. Därefter ihopplockning i mörker.

Upp igen på söndagen och närvaro vid den avslutande, ekumeniska karnevalsgudstjänsten. Vi satt på avstånd. Rös av obehag när pingstpastorn predikade, var lite tveksamma till den inhyrda gospelkörens rörelsesånger och jublade högt när vår fina Varmiskollega blev presenterad. Han lokaliserade oss med sin söndervakade och trötta blick, log och vinkade. Sen smet han så fort han kunde. Hem igen till sin oro.
Sen röjde vi. Igen.
Stängde dator och telefon. Lämnade in de sista tidrapporterna. Ringde chefen och clearade det sista. Fick en dos innerligt tack igen - för allt jobb, sång, slit, göre. Värmer!

Tog ett tag att varva ner igår. Laddade in och sorterade bilder. Surfade. Åt godis.
Idag har jag sovit. Och sovit. Och tagit en liten tur på stan.
En dag i väntan.
Väntar på att semesterkänslan ska infinna sig.
Väntar på att Stora Guddotterns syskons entré ska annonseras (kejsarsnitt idag enligt planerna).
Väntade ovisst på att Varmiskollegan skulle höra av sig och berätta hur det gått med sonen. För en stund sen fick jag svar. Kontakt med vården. Inskriven. Utredning på gång. Lite lättnad.

Fem veckors ledighet ligger framför mig. Just nu känns de oändliga. Också lite läskiga. Vill ju inte bara vara ensam... Men idag var det skönt. Riktigt skönt.