onsdag 26 september 2007

Kapitel 2 - önskan att bevara

Tänk så mycket ni har byggt upp ihop.
Så många vackra saker.
Tänk så hemskt det är när det rämnar.
Nog vill man skrapa med sig så mycket som möjligt i livbåten.
Det är ju helt förståeligt.
Varför måste livet förändras, bara för att ni två inte längre är ett par?

Så här tänkte jag:
  1. Dubbelsängen är min! Där sover jag tryggt och bra!
  2. Jag vill bo kvar, eller i alla fall väldigt nära.
  3. Jag vill umgås med samma människor på samma sätt. Det får jag se till att få att funka.
  4. Den vackra sängramen ställer jag ner i källaren. Den nänns jag inte göra mig av med. Etc...

Så här blev det:
  1. Tja, här vill jag ju inte ligga med alla minnen. Akutinköp av ny säng - något mindre, men stor nog för mer än en. Och bara min!!! Utan karlsvett och kroppshår.
  2. Ge mig luftombyte!!! Lagom i alla fall.
  3. Härligt att träffa folk som skiter i honom och inte måste vara lojala med skitstöveln.
  4. Hmmm, en annons på blocket och jag kan köpa ny soffa när jag har ny lägenhet!

Det är ju konstigt att man inte kan stå vid sitt ord!
Svagt på nåt sätt...

4 kommentarer:

Kaptenen sa...

Fan. Har du sparat på alla dina barbiedockor oxå? Bra att du gjorde av dig med skiten. Det har inte jag gjort. Det är starkt av dig.

lilla my sa...

Nej, nej, jag har inte sparat min barbiedockor. Det har mamma gjort! ;-)
Visst spar jag, massor, i lådor, med etiketter...
Allt har jag inte gjort mig av med, men den forna dubbelsängen kommer att säljas och den fina sängramen likaså, så fort jag bara hittar en schysst lägenhet att byta med.
För mig har sakerna iaf mist något i värde under dessa månader. De är inte lika laddade lnngre och därför heller inte så viktiga som jag trodde. Skönt!

Kaptenen sa...

You go girl. Skaffa dig ett eget hem. Det hjälper nog mycket.

lilla my sa...

Jag försöker...
Var och tittade på typ 20:e ev. bytet idag.
Men det är så mycket som ska klaffa...
Börjar bli lite trött på det.
Vill liksom inte ta vad som!
Grrrrr.