Skadad och begagnad

Skadad
Att bli lämnad efter så många år, av den jag trodde jag skulle dela hela mitt liv med, har lämnat djupa sår.
Tilltuffsad tillit, brustet hjärta, förlorat förtroende, stukad självkänsla...
Stora delar av min identitet har skakats i grunden. Vem är jag i denna nya verklighet? En verklighet jag inte ens vill tillhöra.

Begagnad
I 10 år var jag hans. I 10 år påverkades varje dag, varje val, varje händelse av att han fanns i mitt liv.
Tillsammans med honom gick jag från att vara hemmaboende tonåring, till nybliven vuxen och utflugen 50 mil hemifrån, till student, till examinerad och arbetande. Under dessa år blev jag kvinna, utvecklade nya sidor, slipade och förfinade gamla.
I 10 år tillhörde jag honom.

Hur vågar jag gå vidare? Kommer jag någonsin våga lita på någon igen?
Går det att släppa in en ny människa i sitt liv, när den platsen redan har tillhört någon annan?
Blir inte alla andra endast ett substitut?
Det var ju honom jag vill ha - hur kan då någon annan få plats?
Och vem vill ha någon, vars liv varit upptagen av någon annan under så lång tid?
Skulle jag våga det själv?

Skadad och begagnad.
För alltid ensam och ointressant?