Hört hos frissan...

Jag och exet levde på många sätt i en liten värld.
Vi hade samma vänner, samma arbetsplats (dock inte under samma tid), samma arbetsgivare, samma ideella engagemang, samma gudbarn, samma frisör, lyssnade på samma musik, såg samma filmer och läste samma böcker.

Vi delar fortfarande gudbarn och några vänner. Vi har samma arbetsgivare, men det är på stiftsnivå och märks inte. Det ideella engagemanget har vi båda tvingats släppa.
Cd-skivorna delades upp och hans sanna musiksmak har blottats. Per Gessle får mig nu att vilja kräkas av mer än en anledning... (Kan se framför mig hur exet sitter med sin gitarr och sjunger om att han är en händig man, medan Maran glittrar med ögonen och han går över i att tycka om hennes bröst i morgonljuset - huärk!)
Jag bär bara hem böcker jag verkligen vill äga och med fördel av kvinnliga författare och aldrig mer en Bondfilm i min video.

Huruvida vi fortfarande delade frisör visste jag inte, när jag idag gick till henne för att bli vårfräsch.
Lite kallprat och frisyrprat. Lite skvallertidning medan slingorna ljusnade.
Sedan var det annat som klarnade.
Jag och exet delar tydligen inte längre frissa, men vi har fortfarande en del gemensamt.
Frissan känner nämligen Maran och Mr Mara.
Och från tidigare klipptider och på grund av hennes vänliga frågvishet känner hon också till en del av exets turer och Marans skilsmässa.
Att exet numer låter städerskan på jobbet klippa honom framstår som förklarligt. Det finns ju en gräns för hur liten världen får lov att bli. Och den nya, gubbigare frisyren (som jag bara hört om, inte sett) matchar väl Maran bra.
Frissans uppenbara förvåning över exets byte gjorde en tilltufsad My lika gott på insidan som nya frisyren på utsidan.