Med risk för att vara tjatig...

Det barnrika året 2008 bär mer frukt.
Herr och fru Mazarin ska få en liten pralin i augusti.

Alla dessa ungar är en härlig motvikt till min trasighet.
Det är svårt att inte bli varm och glad, när en av de små rytmiktöserna kryper upp i mitt knä, trots att mamma och pappa sitter bredvid.
Och mitt söndriga och onda hjärta blir stort och fyllt av kärlek, när Stora Guddottern, som följde med mig till gudstjänstjobbet idag, borrar in sig i min famn efter att vi har varit framme och tänt varsitt ljus. Mitt ljus tände jag för henne och viskade min bön i hennes öra: ”Gud, ta hand om min älskade guddotter. Var med henne varje dag.”
För en stund känns livet gott.
För en stund är kärleken det största.
Tack, alla ni fantastiska vänner och föräldrar, som låter mig ta del av era barn.