Mina barn är andras ungar

Jag har inga barn.
Eller...
Jag har inga egna barn.
Och oddsen just nu är ju inte de bästa.
I många år var barnafödande bland det värsta jag kunde tänka mig.
Jag drömde panikartade mardrömmar om magar som växte ut på ingen tid och barn som skulle krystas ut, utan pardon och kippade efter andan vid tanken på att, för evigheters evigheter, ta hand om en liten.
Motsägelsefullt nog fanns det trots detta en längtan i mig.

Oavsett hur jag känt inför egna barn, så har jag alltid varit en barnkär barnmagnet.
Ungar dras till mig och jag till dem, vilket är en otrolig tillgång i mitt jobb. När barnet kastar sig hejdlöst i famnen på mig, har jag redan vunnit resten av familjens förtroende.
Men andras barn måste alltid lämnas tillbaka. Det finns alltid någon som är bättre på att trösta, mata, sjunga, leka, busa, kramas...

Därför var lyckan otroligt stor när jag fick min Stora Guddotter.
Ett sådant förtroende och en uttalad önskan att jag fick lov och förväntades vara närvarande och en av hennes viktiga vuxna.
Vi träffas ofta och jag kan längta mig sjuk efter henne. Vi känner varandra väl och hör ihop. Hon är trygg med mig, jag kan hennes rutiner, hon väljer mig och vi har upplevelser, samtal och lekar som bara är våra.
Tre år senare fick jag min Lilla Guddotter.
Samma kärlek, samma lycka. På nytt får jag ta del av ett barns liv in i detalj och få vara hennes. Det är stort när denna lilla, snart tvååriga tjej tycker att det är höjden av mysighet att det är jag som ska natta henne.
Dessa två töser har direktingångar i mitt hjärta, som ingen annan har.
Behöver de mig, kommer jag, oavsett vad som kan tänkas hindra.

Igår var jag hemma hos en av mina vänner sedan tonåren och hennes familj.
De har nyligen fått sitt andra barn.
Jag busade och lekte med storebror en lång stund och sedan njöt jag liten flickbebis nästan hela kvällen. Snusade mig lycklig, bar, sjöng och gosade.

2008 kommer att bli ett barnrikt år.
Stora Guddottern ska bli storasyster i juli och favoritpianisten och musikläraren väntar sin efterlängtade i augusti.
Och förhoppningsvis blir favoritkollegan äntligen gravid.

Det kan sticka till ibland.
Göra lite ont att inga barn är mina.
Men mest gläder det mig.
För jag vet att dessa barn gör mitt liv rikare.
Deras barn, är mina ungar.