Måndagen den 3 mars gjorde entré och vägrade låta mig somna.
Jag vände och vred, men sängen var oskön och kroppen otålig.
När jag väl slumrade till drömde jag att jag inte kunde sova och så var jag tillbaka på ruta ett.
Inte ens ett glas vatten kunde råda bot, varken på retningarna i halsen eller på myrorna i benen.
När det väl var dags att gå upp, snoozade jag en stund, för att sedan upptäcka att jag ställt klockan alldeles för tidigt för det tåg jag tänkt ta.
Så jag ställde fram den och sov en stund till, för nu var det minsann inga problem.
Upp och iväg var det tänkt, när dragkedjan i stöveln valde att köra fast.
Jag tråcklade ur foten och tryckte ner 36:orna i gympadojor i stället, bara för att upptäcka att klockan hunnit bli så mycket att tåget skulle missas.
Inte hjälper det att bli arg, så jag satte mig i stället att lirka med den fastkörda stöveln och fick minsann loss den.
I lugn och ro gjorde jag mig redo för avgång nummer två denna morgon.
Utanför dörren passar jag på att rätta till jeansen inuti stöveln, då jag hör hur någon är på väg nerför trappan.
Jag har under min första månad i nya lägenheten inte träffat en enda av mina grannar och tänkte att det skulle vara typiskt om jag står och knövlar med en stövel första gången.
Lite stressad drog jag snabbt upp dragkedjan, vände blicken uppåt för att säga hej och började samtidigt gå nerför trappan.
Vilken annan dag som helst skulle detta inte vara någon match, men måndagen den 3 mars vek sig högerfoten in under högerbenet, drog med sig vänsterbenet och på knäna kanade jag nerför trappan.
Dunk, dunk, dunk, lät mina stackars knäskålar.
Hej, aj! lät jag leende mot grannen.
Oj, då! lät stackars granntanten oroligt.
På värkande ben tog jag mig till tåget, där jag slumrade mellan stationerna.
Irriterande nog var det någon som snarkade i den tysta kupén. Underligt bara att snarkningarna upphörde var gång de väckt mig…
Måndagen den 3 mars är en besynnerlig dag.
Kan det månne ha något att göra med att jag ska äta lunch med exets faster idag?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar