På det hela taget en bra helg

Då har jag passerat nästa tidsmarkör, den som har med hans födelsedag att göra.
Och det har gått riktigt bra, faktiskt.

Igår unnade jag mig sovmorgon, men det fick också till följd att jag drömde massor om honom och till och med om hans mamma. I drömmen skulle det delas upp saker, hon ville ge mig en massa. Jag grät och grälade om vartannat. Jobbigt... Men så var det också hans födelsedag, så det var ju inte helt oväntat att han skulle göra sig påmind.

När jag väl kommit upp åkte jag med pappa på tv-tur. Har fått en ny i födelsedagspresent, men måste välja ut den. Vi passade även på att käka ihop och jag shoppade lite till kvällens konsert. En riktigt mysig stund.

På kvällen var det sedan tredje konserten denna julgospelturné. Vi var på klassisk mark och det var så magiskt! Konserten svängde, publiken svängde och det var bara SÅÅÅ kul. För första gången i år kom jag inte direkt från jobbet med andan i halsen, utan hann landa och njuta. Dessutom kom både mamma och Bästiskollegan och lyssnade.

Idag var det jobb. Terminsavslutning för alla barngrupper med familjedag: lotteri, fika, upplevelsevandring om julen, pyssel och gudstjänst med luciatåg och predikan av min ängelkaraktär, med knallrosa hår. Idag gjorde hon entré iklädd ett alldeles för stort röcklin (gjort för präster i tvåmetersklassen), för att vara med i luciatåget.
Efter jobbet åkte jag två städer bort och gick och lyssnade på en klassisk körkonsert tillsammans med Bästiskollegan, hennes sambo och syster.

Efter en liten fikautflykt landade jag sedan i soffan framför slutet av Love Acutally.
Och en ny seger är vunnen!
Denna film är en favorit och väldigt förknippad med mitt tidigare liv. Vi såg den två dagar innan han gick, som ett sätt att hitta tillbaka till varandra, men då grät jag bara. I scenerna mellan Emma Thompson och Alan Rickman kom min verklighet för nära.
Men idag såg jag delar av den igen. Och kunde återigen njuta.

Lilla My 2-0!