Gammal ost

Jag har tre kusiner, söner till min enda moster.
Min storkusin är i ålder precis mellan mig och min mamma. Det är fjorton år på varje håll.
Mellankusinen är tio år äldre än jag och lillkusinen sju år äldre.
Jag är äldst av mina syskon, så åldersspridningen är rejäl.

När mina kusiner var små hade de en ung och rolig moster, som passade, lekte, sjöng och pysslade om. Min mamma var som en storasyster och extramamma på en och samma gång.

När jag var liten hade jag tre extra storebröder. Lite irriterade och avundsjuka på den lilla som kom och tog uppmärksamhet och störde ordningen, men också lite omhändertagande och beskyddande. Ibland var det ett helvete med så stora kusiner. Dörrar stängdes framför näsan, ord flög en meter över huvudet och blickar sa mer än tusen ord, det var bara det att jag inte förstod vad.
Ibland var det himmelriket. Jag hissades och kastades, kittlades och sönderbusades. Jag fick spela och rita och leka. Jag fick krypa upp i stora famnar och bara sitta med.
Med åren kom kusinerna att betyda för mig och mina syskon lite av det, som vår mamma betytt för dem.

Nu har mellankusinen egna barn. En femårig pojke och en treårig flicka. Till vardags bor de i Italien, tillsammans med sin svenska pappa och sin spanska mamma. Ungefär en gång i halvåret kommer de till Sverige och träffar sin farmor (min moster) sin Tia Tulla (min mamma) och oss andra.
Därmed har kedjan fått ytterligare en länk. Nu är det jag och mina syskon som busas sönder och samman av två små barn.
Idag har jag umgåtts med kusinbarnen på egen hand. Vi har målat, lekt, sjungit och käkat plättar med stunder av knäsittande och kramande.

Släktbanden borde ha tunnats ut. Åldersskillnaden borde ha fått oss att inte ha så mycket gemensamt. Avståndet mellan Sverige och Italien borde ha fått mina kusinbarn att vara som främlingar.
Men så är det inte.
Vi är nära och viktiga för varandra.
Självklara och trygga. Vi kan skälla, gapa och gorma, prata förtroligt och bara vara.
En härlig och komplicerad storfamilj.
En familj där det alltid finns stora som kan busas sönder av de små och där de små växer upp till nya stora och de stora blir föräldrar till nya små.
En strid ström av avbetalningar för gammal ost.
Och aldrig har gammal ost smakat bättre!