Skrattretande

Jag har ingen arbetsdisciplin...
så jag tänkte i stället berätta om något riktigt komiskt.

Jag är musiker - sångerska mest och helst jazz.
Exet är amatörmusiker. Som tonåring var han duktig saxofonist, men han vågade och ville inte försöka satsa på någon musikerutbildning.
Han självlärde sig att spela gitarr och var riktigt duktig på att kompa, som amatör.
Han och jag spelade ihop ibland - bröllop, dop, begravningar och en och annan kyrkokonsert. Fick jag välja, valde jag någon av mina pianister, men ibland var det mysigt och mer praktiskt med Exet.

Igår fick jag en rapport från Makalösa Mamman.
En kollega till henne hade dragit ihop "Husbandet" - bestående av sig själv (han är blockflöjtist), Exet, Maran och Städerskan.
Jag har jobbat på samma ställe och aldrig att jag sett tillstymmelse till utmärkande sångtalanger hos varken Maran eller Städerskan. Aldrig att de tagit ton, eller hintat att sång är något de gillar att syssla med.
Men tydligen.
Igår greppade de varsin mick och sjöng "Jag vill vara din, Margareta", till komp av Exet.
Makalösa Mamma visste inte var hon skulle ta vägen - ingenstans går det att komma undan ljudet.
Om det var en liten personaltillställning? Ett litet skämtsamt upptåg?
Nej, nej.
Detta var ett utannonserat Musikcafé, visserligen med målgrupp pensionärer, men det måste väl inte betyda dålig kvalitet?
För säkerhets skulle dubbelkollade jag med Makalösa Mamman. "Kan Maran sjunga?" Jag menar, jag kan ju ha fått fel uppfattning.
Men, nä... varken sång eller självkritik tillhör tydligen hennes talanger.

Bäste herr Ex.
Du har musikaliska kvaliteter, men det är inte till din fördel att spela med glada amatörer. Du behöver någon som lyfter dig, för att du ska komma till din rätt.

Bästa Maran.
Exet valde dig, så var inte orolig. Du behöver inte försöka fylla mina skor.
Släpp micken och hitta något eget.