Jaha

Födelsedagar, jul och nyår är avklarade och jag överlevde.
Många dagar har varit fyllda av kalas, umgänge, barnpassning.
Julafton var inte värst, inte heller nyårsafton, som var riktigt kul. Inte födelsedagarna, inte ens besöket av exets brorsbarn.
Det värsta är tiden mellan. Stunderna som inte är fyllda av sorl, samtal och sysselsättning. Stunden då min dörr stängs och jag är ensam igen. Tiden mellan tider att passa. De tillfällen jag annars har delat. Ensamheten som varit i samförstånd. Tystnaden som varit vilsamt gemensam. Saknaden i att inte kunna utbyta tankar om det nyss upplevda.
Då blir det så påtaglig. Ensamheten.