Säg den lycka som varar...

Maran och Mr Mara har separerat och ska skiljas.
På omvägar nådde mig ryktet och efter ett sms till en vän, följt av ett samtal blev det bekräftat.
Det känns... dubbelt.
Mest känns det jävligt.
Ont och sårigt och vidrigt.
Än mer utbytt, än mer ersatt.
Jag vet egentligen inget om orsaken till deras skilsmässa, men jag tror ju att Exet är inblandad.
Det känns så orättvist att jag är sönder och trasig, medan han nu kan rulla vidare i nästa relation, buren av förälskelse och pirr. Även om deras situation inte är drömlik, så hjälper ju positiva känslor.

Men det känns också lite som en triumf.
Som ett stort fett finger upp i fejan på dem som trodde att jag förstorade, hittade på och överdrev i min bitterhet.

Nä, inget är bekräftat. Men att hon lämnar sin man gör ju inte indicierna färre.