Enligt exets egen handlingsplan skulle han ha ringt ikväll för att "stämma av".
Förra gången det var dags, sms:ade jag honom att inte ringa. Det gjorde jag inte denna gång, utan hade helt enkelt tänkt att ignorera det.
Hålla hemtelefonen upptagen och noga kontrollera numret om mobilen skulle ringa.
Han ringde inte... tror jag. Det ringde vid åtta och jag svarade inte, Jag tror inte att det var han, eftersom det var en timme för tidigt (då är han nämligen inte hemma från privatträningen med Maran).
Jag önskar att jag kunde säga att jag inte bryr mig, men det gör jag så klart.
Jag ville inte prata med honom, men jag hade velat att det beslutet låg hos mig, inte hos honom.
Men jag är inte förvånad.
Allt stort snack om att höra av sig vid stora händelser: flytt, jobb, partner... har han ju inte hållit hittills, så varför skulle han börja nu?
Nä, det är bara till att fortsätta stänga dörren, låsa, regla och täppa igen varenda liten springa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Precis. Han är inte värd det. Bygg ett nytt liv kring dig själv och när du har gjort det så hittar du någon som är värd att få dela det.
Du markerade förra gången, och det är förmodligen varför han inte vågade ringa igår! Med all rätt. Jag tycker du ska riva den där överrenskommelsen. Den ger honom makten över ditt välmående om du varje gång ska sitta och vänta, skapa dig förhoppningar eller farhågor - och bli besviken.
Vill du tala med honom av någon anledning tycker jag DU ska ta kontakten, inte sitta och vänta på att HAN gör det. Varför skulle han få sitta vid rodret?
Nä, sträck på dig My! Du behöver ingen som gör dig liten. Du är ju ARG, för tusan, med en ilsken knut på huvudet som gör det omöjligt för någon att sätta sig på dig mer?!
Ni har så rätt, precis som vanligt.
Jag fasar ut honom ur mitt liv allt mer, även om han fortfarande finns i mina tankar och drömmar.
Och jag bygger... det går rackarns långsamt, men jag försöker.
Jag ska definitivt utöka mina blygsamma centimeter över havet med en vass och stickig knut på huvudet, som förhindrar både klappar och sittningar.
Efter några ledsna dagar ska jag nu försöka mobilisera ilska igen. Absolut!
B R A V O!
Å där växte jag en mikromillimeter!
Skicka en kommentar