söndag 4 november 2007

Kärleksbombad!

Efter två månaders tomhet och saknad, så träffade jag äntligen 4-åriga Guddottern igår en kort stund i hennes Makalösa Mammas bil.
Min och Makalösa Mammans relation har varit gungig den senaste tiden. Vi har båda varit låga och den neutralitet hon sa sig inta, upplevde jag verkligen inte. Dessutom jobbar hon, exet, Boel och Maran på samma ställe - det ställe där jag, genom Makalösa Mammans beslut, inte längre är välkommen som ungdomsledare. En riktigt soppa med andra ord och jag har valt att hålla distans för att inte förvärra.
Det korta mötet med Stora Guddottern var inte nog, varken för mig eller henne. Makalösa Mamman och jag bestämde raskt att träffas på fredag, men inte heller det räckte. Guddottern ville inte släppa mig.

Så idag hämtade jag henne och vi två traskade iväg till gudstjänst för små och stora. Hand i hand sprang, hoppade och gick vi. I kyrkan valde hon, stora långa tjejen, att sitta nära, nära i mitt knä och gosa, mysa och busa. En liten pojke döptes och tillsammans pratade vi om den stora dag, då jag blev hennes fadder och att vi hör ihop sedan dess.
Efteråt bjöds jag på lunch av Makalösa Mamman och jag och Guddottern lekte och njöt varandras sällskap.

Det finns ett stråk av sorg denna dag. Att inte längre kunna dela den med hennes gudfar. Att exets val att bryta, även bröt den lilla familj vi utgjorde. Saknad...

Men framförallt är jag så fylld av kärlek. Fylld av min kärlek till henne och av hennes till mig.
Vi hör ihop. Ett band som knutits hårt och starkt genom att träffas minst en gång i veckan i hela hennes liv. Till och med innan hon föddes kände hon igen min röst när jag sjöng. Älskade unge...

Som grädde på moset fick jag dessutom en stund med Lilla Guddottern, 18 månader gammal och lika älskad och omhuldad. Lilla Guddotterns föräldrar är Herr och Fru Mazarin, så vi har träffats mycket denna höst. Att höra hennes lilla röst ropa mitt namn, när jag ringer på dörrklockan är stort!

Totalt kärleksbombad sitter jag nu hemma och kan dessutom meddela att jag nu, med Herr Mazarins hjälp, är invigd i punkalagningens mysterium...

Inga kommentarer: