Jag går i samtal för att hantera livet sedan exet valde att dumpa mig.
Han gjorde det inför familjeterapeuten på vårt andra samtal och hennes lösning var att se till att jag fick en annan psykolog att gå och prata med.
I början gjorde jag inget annat än grät och sen har det mest varit prat.
Hon har hjälpt mig att hitta vissa nycklar, formulera vissa saker och bekräftat mig och mina känslor.
Ändå finns det något som gnager i mig.
Igår sa hon nämligen någonting i stil med: ”Utifrån vad du har berättat, så känns det som om du har projicerat dina goda sidor på honom och att han har psykologiskt parasiterat på dig. Tagit energi ifrån dig.”
Visst känns det skönt när någon säger att han inte är guds bästa barn, men det här snurrar ändå runt i huvudet.
Har det alltså inte varit ett bra förhållande?
Varför trodde jag det då?
Hade jag fel?Är jag inte förmögen att avgöra om något är bra eller inte?
Ingen människa är fullkomlig, men han var den jag valde. Var jag puckad?
Om han inte hade gått, då hade ju verkligheten och omdömet sett annorlunda ut, eller?
Eller var det självklart att han gick, för att förhållandet var dåligt? Var det alltid dåligt? Har jag levt i en total lögn?
Det snurrar, som sagt.
Hur kan någon gå från den ende man kan tänka sig, till att bli någon som haft negativ inverkan på en?
Är det så här det är att separera?
Är orsaken alltid att förhållandet är dåligt?
Förhållandet var ju definitivt inte på topp när han tog steget, men länge funkade vi. Mycket var gott och positivt, men för honom tog känslorna slut och med dem viljan att arbeta för oss.
Betyder det att vi inte var bra för varandra?
Är det då sant att den som lämnar för någon annan gör ett rätt val? För när känslorna tar slut är det ett tecken på att förhållandet är kasst?
Jag trodde nog att det mer handlade om att alla förhållande bygger på att man vill och arbetar för dem. Att man väljer varandra med alla brister och styrkor och kompromissar. Känslorna förändras, ibland är de starka, ibland borta i stress och gräl, men så länge man fortsätter välja varandra kommer de tillbaka.
Eller hade jag helt fel?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Du ställer så många bra frågor My. Det är stora och svåra frågor som jag ibland tänkt på utan att ens ha varit i något förhållande.
Skönt att du har någon (psykologen) som du kan bolla de här svåra frågorna med.
Utan att känna varken dig eller ditt ex, så tror jag att ni visst haft ett bra förhållande, då när det funkade. Men något förändrades.
Jag vet inte vad jag ska skriva nu riktigt, men jag ger dig en kram och lite kraft iaf //M
Du är så klok...
Tänker lite kraft och stöd i din riktning.
Tack Filura. Tar emot det tacksamt. Känner mig mest oklok och förvirrad och full av ord.
Lilla My bits när hon blir arg. Jag tycker att du ska bitas!
Lycka till från en annan lilla My.
Skicka en kommentar