En glimt av framtiden?

Häromdagen tog jag en tur på stan efter jobbet.
Trots trötthet och sömnminus, lockades jag inte av tanken att gå hem och umgås med väggarna och TV:n.
Jag sicksackade in och ur affärerna, provade kläder, fingrade på saker och njöt att av att vara ensam, men omgiven av andra.
Mina lungor fylldes av sval kvällsluft och jag höll huvudet högt där jag gick. Kände mig självständig och tillfreds med mig själv.
Innan jag vände hem köpte jag mig en take away-latte. Medan jag väntade på att få den tittade jag mig omkring. I närheten av disken satt två kvinnor, var för sig. Den ena i fyrtioårsåldern, den andra drygt tio år äldre. Den ena satt med en kaffe och blickade ut på gatan. I all sin tankfullhet såg hon nästan uppgiven ut. Den andra satt och bläddrade i medhavda papper, som om hon fördrev tiden det tog att dricka sin kaffe och äta en kaka.

Jag fick min latte och gick ut. Mörkret kröp in även i mig. För tänk, om det var två äldre versioner av mig själv?
Idag, ensam med en latte att ta med till en tom lägenhet. Om femton år, ensam med en latte stirrandes på livet som pågår utanför fönstret. Om ytterligare femton år, ensam med en latte och en bibba papper, sittandes på café för att slippa gå hem till tomheten.
Skräck…