Och så blev det mitt problem...

Lille V ska döpas.
Jag våndas.
Jag vill verkligen vara där. Det här med dop, är liksom stora händelser i min vänkrets. Som fadder till Stora Guddottern känner jag också att det är viktigt för hennes skull.
Och Makalösa Mamman är en av mina närmsta vänner.

Men.

Jag vill inte träffa Exet. Jag vill inte ens se honom.
Jag är inte säker på hur jag skulle reagera och ett dop ska inte handla om mina tårar, eller min ilska.

Det här har jag processat länge nu. Väldigt länge.
Ibland har jag ändå känt att jag kanske skulle kunna gå dit.
Ta med mig Bästiskollegan, som inte känner någon där, smyga in under klockringningen och gå i sista psalmen. Vara med på gudstjänsten, men slippa det sociala.
Visa mig, men bespara mig att behöva avgöra om jag ska hälsa eller inte på Exet.
Det kändes som om detta skulle vara möjligt.
Tills i lördags.

Var hemma hos Makalösa Mamman. Var smakråd gällande dopklädsel för Stora Guddottern och Mamman själv. Frågan kom upp.
Exet kommer att vara där. Och jobba som vaktmästare. Jävligt svårt att smita in och ut, utan att han märker det.
Men inte nog med det.
Maran är också bjuden.
Där går min gräns. Aldrig i livet att jag går och tvingas se dem tillsammans.

Och jag är förbannad.
Makalösa Mamman hävdar att hon inte tar parti. Att hon tänker behålla oss båda som vänner.
Visst.
Men Maran?
Varför i hela fridens namn ska hon bjudas?
Officiellt har de bara varit ett par i fem månader. De bor inte ihop, är inte förlovade eller gifta, de har inga gemensamma barn. Kan hon inte hålla sig därifrån?
Jo, Makalösa Mamman och Maran jobbar ihop, men inte fan var Maran på Stora Guddotterns dop. Fram till nu har jag aldrig hört Makalösa Mamman prata speciellt gott om Maran. Hon har mest suckat över hennes begränsningar som husmor och människa. De gillade inte ens varandra på högstadiet.
Men nu.
Nu är det viktigare att inte ta parti, att inte göra sig ovän, än att värna mig.
Att inte välja sida, blir indirekt att välja.
Jag tänker inte vistas i samma lokal, som både mannen som bedrog, ljög och lämnade och kvinnan som han gjorde det med och för.
Där går min gräns.

Jag köper att Exet är bjuden. Jag förstår det. Jag inser också att det är upp till mig att komma eller inte. Men att bjuda Maran. Det är inte ok.
Där ska hon sitta med mina vänner, mitt gudbarn och en familj, som jag träffat mycket och tycker om.

Makalösa Mamman föreslog att jag skulle se till att få det där mötet överstökat. Det blir kanske inte så farligt. Visa vad han missar. Gå dit och visa honom att du inte är så där förkrossad, som du tror att han går runt och säger.

Som om allt bara hängde på mig. Som om hon gömde sitt agerande bakom att jag väljer. Hon fattar inte att jag inte har något val. Situationen är för laddad. Det finns inte en chans att det kan bli bra. När han lämnade mig, hoppades jag ändå att vi skulle kunna behålla någon form av civiliserad kontakt. Men det var omöjligt. Lögnerna stod i vägen. Det sista jag sa till honom var:
Den dagen hon står officiellt vid din sida, kommer jag aldrig mer vilja se dig. Då vet jag att jag hade rätt och du bevisar att du är en feg ynkrygg.

Så blev det.
Hur fan kan då det här bli mitt problem?