Och lite till...

De är så klart på väg att flytta ihop också.
I hennes hus i Satanstorp.
Alltså, huset som hon och hennes fd man köpte, bodde i och lät sina barn växa upp i.
Kul!
De väggarna är säkert inte tyngda av historia...
Z:as sida av sängen har väl för fasen knappt svalnat.

Men det är Exets problem.

Och mitt i allt skit har det fötts en bitskare Lilla My.
Hon är riktigt bitsugen.
Så det kanske blir dop i alla fall.
För visst fasen vore det lite kul att gå dit, glida in och bara vara lite i vägen.
Så där lite obekväm.
Varför ska han få allt utrymme?

Stolt och rakryggad.
Det är ju inte jag som bytt ner mig och sprungit in i nästa relation utan hänsyn till barn och omgivning.
Nu söker han jobb.
Hoppas att han hittar nåt bättre än sin vaktmästartjänst, som inte är fulltid.
Det kan han behöva, nu när han ska försörja hus, fästmö och två styvbarn.
Lycka till!

Aj, som fan

Kommer ut efter gudstjänsten jag sjungit i.
2 missade samtal från Makalösa Mamman, samt ett meddelande: "Hej! Ring mig."
Ringde.
"Det här är inget jag vill berätta, men jag har lovat dig. Exet och Maran har förlovat sig."

Aj, som fan.

Jävla pissiga skitdag

Konflikter på jobbet.
Känner mig överkörd.
Får beröm av chefen och det möts av tystnad. Inte ok att berömma mig. Det är tydligen fel. Till och med Favoritkollegan tyckte att han tagit i. För många meningar riktade mot mig, i jämförelse vad han säger om andras arbete.
Jaha. Men det är ju ingen annan som dragit ihop fyrtiotalet sångare i ett gospelprojekt och fått dem att sjunga asbra i två gudstjänster, efter bara fem repetitioner.
Eller som i fjol startade en helt ny verksamhet och ett år senare har drygt nittio barn inskrivna i den.

Försökte vara duktig och ta överkördhetskänslan med prästkollegan på studs. Bokade möte och berättade vad jag ville prata om och varför. Kändes rakt och schysst.

Hamnade i en diskussion med organisten om var mitt gospelprojekt skulle räknas nästa år. Revir och pengar och platser. Känsloargument. Han har minsann stöttat mig och pratat med chefen, men vill jag inte stötta honom, så behöver han ju inte längre stötta mig. Vi hade ju ingen bra relation i början, men sen tog det sig. Men, visst, vill jag sabba det, så varsågod.
Det hela slutade med att jag tårögd sa att det här inte var en bra dag.

Och så familjekväll i kyrkan. Orgelvisning och bus. Hur kul kändes det?
Var på väg att ställa in.
Långt snack med kyrkoherden. Tårar och trötthet. Och frustration.
Tog mig iväg till slut i alla fall. Och det var nog bra.

Nu har jag kommit hem. Trött och ledsen.
Och har insett vad det är för dag.

I dag för ett år sedan, var sista gången jag hade kontakt med Exet. Det var då jag låg och skakade på golvet och inte kunde ta mig upp. Ingen kunde komma. Jag ringde honom. Han lovade, men ändrade sig efter att ha pratat med Maran. Han skulle ju till Satanstorp och äta middag och jag var minsann inte hans ansvar. Dagen innan hade han lovat att alltid finnas där för mig om jag behövde...

Kroppen minns.
Den här dagen var nog dömd på förhand.

Och så blev det mitt problem...

Lille V ska döpas.
Jag våndas.
Jag vill verkligen vara där. Det här med dop, är liksom stora händelser i min vänkrets. Som fadder till Stora Guddottern känner jag också att det är viktigt för hennes skull.
Och Makalösa Mamman är en av mina närmsta vänner.

Men.

Jag vill inte träffa Exet. Jag vill inte ens se honom.
Jag är inte säker på hur jag skulle reagera och ett dop ska inte handla om mina tårar, eller min ilska.

Det här har jag processat länge nu. Väldigt länge.
Ibland har jag ändå känt att jag kanske skulle kunna gå dit.
Ta med mig Bästiskollegan, som inte känner någon där, smyga in under klockringningen och gå i sista psalmen. Vara med på gudstjänsten, men slippa det sociala.
Visa mig, men bespara mig att behöva avgöra om jag ska hälsa eller inte på Exet.
Det kändes som om detta skulle vara möjligt.
Tills i lördags.

Var hemma hos Makalösa Mamman. Var smakråd gällande dopklädsel för Stora Guddottern och Mamman själv. Frågan kom upp.
Exet kommer att vara där. Och jobba som vaktmästare. Jävligt svårt att smita in och ut, utan att han märker det.
Men inte nog med det.
Maran är också bjuden.
Där går min gräns. Aldrig i livet att jag går och tvingas se dem tillsammans.

Och jag är förbannad.
Makalösa Mamman hävdar att hon inte tar parti. Att hon tänker behålla oss båda som vänner.
Visst.
Men Maran?
Varför i hela fridens namn ska hon bjudas?
Officiellt har de bara varit ett par i fem månader. De bor inte ihop, är inte förlovade eller gifta, de har inga gemensamma barn. Kan hon inte hålla sig därifrån?
Jo, Makalösa Mamman och Maran jobbar ihop, men inte fan var Maran på Stora Guddotterns dop. Fram till nu har jag aldrig hört Makalösa Mamman prata speciellt gott om Maran. Hon har mest suckat över hennes begränsningar som husmor och människa. De gillade inte ens varandra på högstadiet.
Men nu.
Nu är det viktigare att inte ta parti, att inte göra sig ovän, än att värna mig.
Att inte välja sida, blir indirekt att välja.
Jag tänker inte vistas i samma lokal, som både mannen som bedrog, ljög och lämnade och kvinnan som han gjorde det med och för.
Där går min gräns.

Jag köper att Exet är bjuden. Jag förstår det. Jag inser också att det är upp till mig att komma eller inte. Men att bjuda Maran. Det är inte ok.
Där ska hon sitta med mina vänner, mitt gudbarn och en familj, som jag träffat mycket och tycker om.

Makalösa Mamman föreslog att jag skulle se till att få det där mötet överstökat. Det blir kanske inte så farligt. Visa vad han missar. Gå dit och visa honom att du inte är så där förkrossad, som du tror att han går runt och säger.

Som om allt bara hängde på mig. Som om hon gömde sitt agerande bakom att jag väljer. Hon fattar inte att jag inte har något val. Situationen är för laddad. Det finns inte en chans att det kan bli bra. När han lämnade mig, hoppades jag ändå att vi skulle kunna behålla någon form av civiliserad kontakt. Men det var omöjligt. Lögnerna stod i vägen. Det sista jag sa till honom var:
Den dagen hon står officiellt vid din sida, kommer jag aldrig mer vilja se dig. Då vet jag att jag hade rätt och du bevisar att du är en feg ynkrygg.

Så blev det.
Hur fan kan då det här bli mitt problem?