Hacke har de senaste dagarna frågat efter och klurat kring ondskans ursprung och symboler. Intressant, tycker jag.
Så jag vill inte vara sämre.
Ondskan bor så klart i Satanstorp, en liten håla där inget gott någonsin sett dagens ljus.
Självklart heter inte denna lilla satansport, nej tätort, just Satanstorp, det skulle vara alldeles för uppenbart. Nej, den heter något annat, men väldigt snarlikt.
Bussen som går dit heter 166, men det förstår ju alla att det är en omskrivning för 666, Odjurets nummer.
Som av en händelse är det även härifrån Maran är sprungen och framlever sitt äktenskapsbrytande liv.
Kunde man ju förstått på förhand...
I det här läget brukar jag få en utskällning av Bästiskollegan. "Du får inte lägga det här på henne!" "Lägg av, det är inte nyttigt att gå och bli bitter!"
Men, jag gör revolt. Jag tänker visst pysa ut mitt förakt och min ilska även mot Maran. Hon är i högsta grad inblandad i Exets göranden och låtanden. I alla fall kommer jag att pysa den här, när jag behöver. Och bitter tänker jag också vara. En riktig bitterfitta, när jag känner att jag måste. Nåt ska ju underlivet användas till!
Får väl bara akta mig, så att inte jag tvingas bo i ett småhus, bland smådumma, småfeta, småbarnsmammor från Satanstorp.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hahaha. Det går över. Var bitter en stund men sluta med det sen.
...tills jag gifter mig? HA!
Förhoppningsvis försvinner det, men just nu hänger jag mig åt elaka tankar. Det är rätt skönt...
Skicka en kommentar