Nöd och lust

Ungefär varannan vecka kommer en massör till min arbetsplats och behandlar till subventionerat pris. En otrolig lyx, som jag brukar unna mig. En halvtimme på bänken gör underverk med både kropp och själ.
Kvinnan som masserar är en pratig, varm och pigg kvinna, som lägger sig vinn om att veta vem man är.
Jag berättade om min flytt och hon var så glad för min skull. Jag fick beskriva lägenheten och lova att ta med bilder. Vi pratade tunga lyft och färg och ljus och möblering.
Och när jag ligger där halvnaken, drämmer hon plötsligt till:
"Tänk, nu får du möta våren i ny lägenhet. Och när sommaren kommer, då är det dags att göra dig tillgänglig för det motsatta könet. Det här ska inte gå till spillo. Ut och ha kul, unga tös."

Jag skrattade och jag kan uppskatta hennes underliggande omtanke. Men jag tycker inte att det är så enkelt.

Jag har börjat känna igen.
Jag har varit på en kaffedejt, som kanske kan bli en påtår.
Jag har lite mejlkontakt med en flirt.
Det finns en man jag tycker mycket om, men som inte är aktuell av många skäl.

Det är skönt att känna igen. Det är skönt att kunna unna sig lite flirt.
Men mer än så är det inte.
Den första tiden efter separationen värkte varenda cell i min kropp. Jag längtade beröring, jag trängtade närhet. Avsaknaden av kroppslighet gjorde ont i mig.
Sen har tiden gått och med den lusten.
Min Lusta är en känslig individ.
Hon kan vara stark och härlig, men skygg och lite snarstucken när hon sätts åt sidan.
Och nu vet jag inte riktigt var hon är.
Hon har försvunnit förr och då har det tagit tid att locka fram henne igen.
Tänk om hon inte vill komma tillbaka?