So far...

I drygt fyra månader har jag levt ensam.
Om jag bortser från de stunder då det fortfarande känns som en mardröm och i stället ser till vad som hänt under denna tid, så känns det snarare som fyra år.
Så här är en summering.

Saker jag numer gör och klarar:

• Rensa avlopp med kaustiksoda
  Tidigare oprövad mark, men nu är jag något av en mästare i denna gren. Lagom farligt, låter roligt och ger snabbt resultat. Synd bara att det gör mig till miljöbov.
• Jaga och döda spindlar
  Varje ofrivillig närkontakt med en åttabening orsakade hjärtklappning, panik och hyperventilering och olustkänslan satt i länge efteråt.För tio år sedan skulle jag ha skrikit, sprungit och flippat ut tills någon tog hand om äcklet. För fem år sedan skulle jag ha satt något över den alternativt smashat den och gått omvägar och ryst tills någon kom hem och tog hand om resten.
  Nu tar jag tag i problemet metodiskt. Ett välriktat och hårt slag med en sko plattar ut odjuret och sedan tar dammsugaren hand om resterna. Sitter den väggen eller i taket är det dammsugaren direkt. Jag får knappt en förhöjning av adrenalin längre.
  Det är nästan lite synd.
• Tvätta
  Missförstå mig rätt nu. Självklart har jag tvättat även tidigare, men tvättkällaren var jag inte speciellt god vän med. Mörk, läskig och spindelrik. Nu däremot är jag totalt in control of the tvättkällare, vilket har smittat av sig även på andra källarutrymmen. I rule!
• Mörker
  Jag har alltid varit illa mörkrädd, till och med i lägenheten. Att gå hem själv i mörker gjordes ytterst sällan och då i mer än rask takt (synkade väl stegen med hjärtrytmen). Men nu… inte fasen ska lite mörker stoppa mig. Och märkligt nog, för varje gång jag traskar vägen hem i mörker, så sänks pulsen. Nu är det först efter tio på kvällen, som jag har nycklarna i handen.

Saker jag jobbar på:

• Laga mat
  Ärftlig akilleshäl. Blir ofta köpelunch och lite fil på kvällen. Men jag jobbar på det. Plättar är jag till exempel en total virtuos på. Också det ärftligt…
• Umgås med mig själv
  Är inte lika desperat efter sällskap. Gillar fortfarande inte långa dagar med endast mig själv som sällskap, men blir inte panikslagen längre. Det finns ju alltid saker som måste göras: yoga, varma bad, shopping, bokläsande, bloggande, dansa framför spegeln…
• Laga punka
  I teorin vet jag ju hur man gör, men jag har aldrig gjort det. Skulle kunna lämna in cykeln, men det är ju ingen sport. Så jag har en punkadejt med Herr Mazarin på lut vilken dag som helst nu. Får kanske förbereda mig med lite facklitteratur först? Castor lagar punka ska vara bra, har jag hört.

Saker jag fortfarande är usel på och nog aldrig kommer att behärska:

• Rensa avlopp manuellt
  Uärk! Går bara inte! Tänker inte ens försöka lära mig. Äckligt, vidrigt, hemskt… Dessutom är ju hela poängen med hyreslägenhet att det finns folk att ringa, som kan komma till undsättning till damer i nöd.
• Sluta shoppa
  Varför? Måste ju unna mig några glädjeämnen… Dessutom är det riktigt trevligt att stiga ut i omvärlden i snygg frisyr och snygga kläder inifrån och ut. Vem vet, kanske kan må bra-känslan smitta av sig utifrån och in också?
• Rebound
  Nä, det går bara inte. Jag kan inte, inte ens i tanken. Hur fasen gör man? Jag var sjutton sist och det känns som om spelreglerna är i grunden förändrade. Flirta - inga problem, men sen tar det stopp. Känns ju lite dumt och frustrerande. Tänk att gå omkring, snyggare än någonsin, smalare än någonsin (separation är ju världens effektivaste bantningskur!) och inte vara kapabel att använda det. Vilket slöseri!