Jag är så låg... igen...
Börjar känna mig som en raspig, repig, hackig cd-skiva.
Ett tag tuffar det på, men så halkar jag tillbaka och står och stampar.
Jag vet att det är utlöst av informationen jag fick i söndags, men det är ändå jobbigt.
Så påfrestande att vara ledsen och nedstämd.
Tro mig, jag försöker att bryta det.
Tänka på annat och hålla mig sysselsatt.
Men det finns där, som ett tunt flor över allt annat.
Jag fattar inte...
Fattar inte att han bara slängde bort oss och det vi byggt under så många år och med så mycket kärlek.
Det är en sådan sorg.
Och jag vet faktiskt inte om jag någonsin läker igen.
Korta stunder fungerar jag, men något är rubbat och förstört långt in.
Aj...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Hej!
Jag tittade in på ditt förra inlägg och dina kommentarer och förstod att du är troende, kristen. Jag blev så glad för det, eller hur du beskrev dig som troende, det kändes skönt på nåt sätt att du är det också - för jag är också det.
Och nu till ditt senaste inlägg: Jag känner igen mig i det du skriver även om jag aldrig varit i ngt förhållande, bara nästan. Kärlek sårar ibland, men den kommer tillbaka. Nåt som brukar hjälpa mig är det här citatet: "Jag har upplevt dig, därför kan jag aldrig förlora dig". Kram M
Kul att göra dig glad. Har förstått att du pluggar teologi, eller är jag ute och cyklar?
Ja, det är väl allmänmänskligt mest hela tiden, även om man går runt och tror att man är ensam och unik. Både en tröst och en frustration för mig.
Fint citat, men förlusten är där. Stor, tung och svart. För den innhåller så mycket mer än ett avslutat förhållande. Den innehåller familjer, vänner, sammanhang, kärlekstro, minnen, ansvar, val och framtidsdrömmar.
Han var min bäste vän och livspartner och då ska det inte ta slut och inte så här.
Nåja... Allt gott!
Man ska aldrig hänga upp sitt liv på en människa. För när man gör det så faller allt. Det kommer vända men det kommer ta ett tag. Se till att ha roligt och njuta av att inte behöva bry dig om någon annan.
A, jag pluggar teologi och mitt mål är att bli diakon.
Ja, man mister ju inte bara EN person utan är man tillsammans en längre tid så blir ju så många fler involverade, släkt och vänner. Är det längesen det tog slut mellan er?
Jag tycker man får "älta" och ha pissdagar, annars kommer man inte vidare och man får känna att man inte vill gå vidare, för hur mkt man inte vill så går man vidare ändå. Be strong! /M
Kaptenen: Du kan tro att jag är en liten kaxig sak, som aldrig hade för avsikt att hänga upp mitt liv kring någon. Jag flyttade iväg och jag hade mina vänner och mina intressen...
Men någonstans längs den tioåriga vägen så flätades vi ihop allt mer och jag slutade kanske också att hålla emot. Jag vill höra ihop, inte kletigt och snärjigt, men gott. Svårt att värja sig...
M: Japp, det är bara att ta de pissiga dagarna när de kommer och de gör de. Ser till att omge mig med godingar som orkar lyssna och som ger mig en lagom dos av "skärp dig" när det behövs.
Och det finns väl bara en väg - igenom. Alternativet verkar inte som nån höjdare...
Kaptenen: Förresten, jag gör mitt bästa för att ha kul! Det är bra medicin.
Klart det är svårt att värja sig men det går över. Du kommer komma starkare ur det här. Livet är fullt av motgångar. Du lär dig att inte göra samma misstag igen. Du har ju din Kapten som ser till att det inte går helt åt pipsvängen.
Kaptenen: Lilla My tackar och niger för ynnesten i att ha en sådan erfaren och trygg man till sin hjälp och undsättning. Uppskattas!
Haha. Du får säkert hjälpa till att plocka ihop spillrorna när jag går sönder:)
Nej, käre Kapten, krossa nu inte mina illusioner! Jag förväntar mig att du står pall de värsta stormar och orkaner utan att förlisa!
Men det är klart, skulle det hända, så...
Skicka en kommentar