Ta sats

Klänningen hänger redo.
Tillbehören är klara.
Dopsången skriven.
Doppresenten ligger på tork och likaså Stora Guddotterns present.
Fina presentlådor är inhandlade.
Kort med utskriven sång är ligger också och torkar.

Jag ska gå på dop.
Exet och Maran ska inte hindra mig.

Men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte är nervös.
Det är jag.
Men jag är också fylld av kraft.
Här ska det inte smygas längs väggarna.
Jag ska stega fram, fatta min guddotters hand och inta flygeln. Tillsammans ska vi sjunga vår sång till Lille V.

Nervös och stark på samma gång.
Tänk om jag inte fixar det. Tänk om jag bryter ihop vid åsynen av honom. Av henne.

Fast det tänker jag inte göra.
Lite trist är det att behöva bryta sviten på drygt ett år utan att ha sett eller hört honom.
Det har varit skönt att vara utan.
Men det kommer ju inte precis bli till någon vana.

Jag tar sats och hoppar.
Måtte det bära...
Håll tummarna för mig!