I'm smoking!

Det funkade. Och det funkade över förväntan!
Hela dan bara gick så bra.
Jag är så glad och så nöjd och så varm!

Stora Guddottern kom hit i förmiddags och vi övade (lärde in) sången jag skrivit med hennes hjälp till Lille V.
Hon är så duktig och sjöng så fint! Sen läste vi och myste och busade en stund också.
Jag till och med hann tvätta två maskiner innan det var dags att svida om och göra mig snygg.

Blev lite stressad, pga tvätten, men far i väg för att hinna bussen. Då går jag nästan rakt på pappa. Pappa som varit på möte i närheten och bara spontantittade förbi. Då blev det tid för kaffe och sen körde han mig upp, så att jag slapp bussa och fördriva tid.

Gled in i kyrkan prick tre och insåg att de inte var riktig klara än. Gick rakt fram till första raden och satte mig hos Favoritkollegans fru. Då kommer en hel delegation. Mina gamla ungdomar och medledare. Den ena, Boel, skulle vara fadder och sjunga tillsammans med ytterligare en annan. Fyra stycken kommer de och omfamnar mig, stort och härligt mitt fram i kyrkan.
Sen följde fler hej och kramar. Och jag var i högsta grad synlig.

Dopgudstjänsten drog igång och den var så fin! Boel sjöng så fint och Stora Guddottern likaså. Texterna var valda med omsorg och upplägget var innerligt och nära - men så var det också en av Makalösa Mammans nära vänner som var präst.
Precis i slutet, innan Vår fader och välsignelsen var det så min och Stora Guddotterns tur. Vi tog plats vid flygeln, riktade in micken till henne och körde igång. Jag ställde mig dessutom och presenterade det hela inför alla. Det är verkligen ingen stor grej för mig i vanliga fall - prata i gudstjänst utan och med manus, förberett och improviserat gör jag titt som tätt, men här var det ändå speciellt.
Sen sjöng vi. Och folk grät. Vilket gott betyg. Och Stora Guddottern var helt, otroligt duktig. Sista refrängen sjöng hon nästan helt själv. Så bra!

Då var det som om det sista rann av mig.
Så jag stannade på middag och kaffe. Höll mig undan Exet och Maran. Skrattade lite inombords, när jag såg hur hennes barn var väldigt lika honom. Inte honom som barn, men honom nu. Det var rätt komiskt. Och jag var på hemmaplan. Folk hälsade, tackade och kramade om mig.

Makalösa Mamman tackade innerligt. Kändes så härligt.

Följe hem med Boel och hennes lillasyster. Pratade rätt fritt och fick fler pusselbitar. Berättelser om hur han ljugit för Makalösa Mamman, hur han håller distans till sitt gamla liv och hur folk faktiskt pratar. Kändes skönt att få mina misstankar bekräftade.

Och viktigast av allt (eller inte...).
Både Boel och hennes syrra hade tittat på mig och sen på Maran och tänkt:
Hur tänkte han nu?