Den andra kvinnan

...skulle jag aldrig klara av att vara.

Det räcker bra som det är, tack.

Att vara vän med dig, men inte med din familj.
Att känna dig väl, men inte i ditt sammanhang.
Att dela med sig frikostigt av känslor och upplevelser, men inte ses privat.
Att umgås ofta och mycket, men inte på fritiden.

Du har kommit att bli en av mina nära.
Jag mejlar dig gärna när något hänt - härligt, besvärligt eller förfärligt.
Jag gläds med dig, blir arg å dina vägnar och oroar mig när du är låg.
När det trillar in ett sms, blir jag varm.

Men jag skulle aldrig få för mig att ringa. Riskera att störa. Eller förstöra.

Skillnad på mig och Maran?
På dig och Exet?
Jajemen!

Du pratar ALDRIG om ditt äktenskap med mig - det uppskattar jag stort.
Du svarar ALDRIG på ett sms eller mejl, när du är upptagen med din familj - det är rätt prioritering.
Du har ALDRIG generat mig, eller fått mig att undra över dina avsikter - det är skönt.

Jag skulle backa på momangen om du berättade att din fru inte var bekväm med vår kontakt.
Jag är öppen, både inför familj och vänner, med vår kontakt. Den är ju inte annorlunda än den jag har med Favoritkollegan, eller Agronomen.

Du har blivit en viktig vän. Du gör mig glad. Jag bryr mig om dig.
Men ibland är det trist att behöva vänta på ett sms-svar eller mejl.
Och när det gör mig otålig, inser jag, med lättnad, att jag aldrig skulle palla att vara den andra.